Ni vet att jag aldrig går utanför dörren hemma om jag haft linne på mig. Jag har inte velat visa mina armar på många år, just för de där prickarna jag har.
Det har ar vart helt omöjligt för mig att visa armarna. Ibörjan på sommaren tog jag första steget och åkte till Rickards mamma i linne!
Sen har jag vart på stan, va hos Rickards mormor och morfar i Hova och gick på riddarveckan i kortärmad klänning, haft linne till Therese och Johan osv.
Jag har aldrig vart stoltare över mig själv!
Det har väl vart nån gång på stan som folk kollat på mina armar, men inte mer än så. Jag pratade med Therese om det, för hon frågade vad det var en gång när hon fick se dom under en tshirt en gång, och när jag tog steget att åka till dom i linne så sa hon att hon inte ens tänkt på det!
Det är ju precis så, det är bara i mitt huvud det spökar! Det är nästan ingen som bryr sig om mina märken, och jag kan inte göra något åt dom heller.
Varför ska jag behövas skämmas över något som inte finns nåt att göra nåt åt? Det är ju inte mitt fel att dom sitter där!
Första steget i acceptera mig själv som jag är, check! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar