Jag brukar alltid må bättre när jag får skriva av mig allt. Men idagbblev det tvärtom, jag har enssten i bröstet. Det är tungt att andas.
Jag vill åka hem, jag behöver Rickard. Nu.
Glad att han är hemma nu iallafall, tänk om jag känt såhär för några dagar sen, då hade jag kommit hem till en tom säng. Då hade det blivit ännu värre. Tror jag. Men nu är han där, så jag vill hem å lägga mig på hans arm och bara va.
Måste komma upp igen.
Idag när han kom hem stod jag bara å kramade honom, var på vägatt bbörjaggråta igen. Så tacksam över att han var hemma igen. Ville komma hem. Vill ha mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar